Järnman.

Nu är det över, mer än sex månaders träning och förberedelse.
Allt satsas på ett kort.
Kommer cykeln att hålla? Går jag ut för hårt?

Min dag började kvart i fem med en resorb på vägen ner till frukosten.
Det var många nervösa triathleter som ny vakna satt och tryckte i sig frukosten.
Efter det en promenad bort till starten och växelområdet.
La fram alla grejer, rullade sockarna, och la var sak på sin plats redo för att tas på i rätt ordning.
Nervös som bara den men klar med alla grejerna så fanna det inte mycket mer att göra än att tänka och bygga på nerverna.
Möte upp med Jonas och gick ner till simstarten vid kattrumpan. Lotta stod där och väntade med uppmuntrande ord och lyckoönskningar. Mamma och pappa kom precis i tid för att få en bild på mig innan starten.

Gick in i startfållan och dopade benen samtidigt som vi funderade på var vi skulle starta någonstans.
Själv seedning är klurigt. Jonas tittade framåt och sa: Kan alla dessa simma snabbare än oss?
Jag vände på mig och ifrågasatte om så många kan simma långsammare?
Men det kunde dom ;).

Nationalsången ljöd och det var magi i luften och sedan gick startskottet. Stod i vattenbrynet när det var dags och gick sakta ut, behövde ite bråka allt för mycket men tappade bort Jonas i vimlet.
Körde två takt ganska mycket i början då det var mycket kroppskontakt, när det senare öppnade upp sig gick jag över till fyrtakt och hittade mitt tempo.
Var uppe och varvade på 41:12minuter vilket kändes bra med mitt mål på att vara ute och cykla efter 1:30.
På andra varvet var det mer öppet redan från början med det kändes istället som om det var lite mer strömt på sina ställen. Jag höll min marschfart under andra varvet som tog 40:59. 13 sekunders diff, det är jämnt på 3,8km. :)
I växlings området sprang jag förbi Jonas, upplyft av den känslan fick jag till en bra växling och va ute på banan före Jonas efter en tre minuters växling.  
Cyklingen kändes lätt men vinden blev kraftigare efter som tiden gick. Även här var jag jämn med 1:47, 1:49, 1:53.
Sista varvet tog jag det medvetet lugnt och försökte fylla på med vätska och övrig energi inför maran.
Det här tror jag var dagens misstag.

Kände mig jätte fräsch när jag klev av cykeln och var på bra humör då jag viste att jag bara behövde springa maran på fyra timmar för att gå under elva timmar. Och om jag kapar någon minut så är det inte alls omöjligt att slå 10:51 vilket var dröm målet. (en polares tid)
Så det var med ganska lätt steg jag gav mig iväg.

Tog rygg på en man runt trettio som sprang sådär långsamt som jag trodde man skulle. Kändes bra.
Men efter två kilometer började magen bete sig väldigt konstigt. Efter tre bestämde jag mig för att gå lite och han knappt sänka tempot innan spyan letade sig upp. den första stående, sedan blev det knästående  tills bara galla lämnade kroppen. Turligt nog kom en tävlingsläkare, när han erbjöd mig vatten fråga jag om det var tillåtet. Han svarade att så länge jag inte äklar ner flaskan så är det okej. Munnen rensköljd kändes det mycket bättre och jag körde vidare. Men med facit i hand gick det för fort, första sju gjordes på 5:07 tempo.
Energin räckte halvvägs sedan var det som om tanken var slut. även om jag tryckte saltgurka och cola vid stationerna så kändes som om varje muskel i benen skulle krampa när jag tryckte till. Därför var det inte mycket till löpsteg den sista biten.

Dock så kunde jag kraftsamla sista biten då vetskapen om att mina två armband skulle öppna vägen in till målet. Var riktigt härligt att veta att det var över. Tydligen såg jag så fräsch ut att speakern tyckte jag kunde ge mig ut på ytterliggare ett varv.
Inget perfekt lopp men för att vara första gången får jag vara nöjd med 11:10.

Såhär långt säger jag om, Men om jag gör det här igen så kommer jag gå under elva timmar men jag kommer sikta på 10. ;)

Jag har lite blåsor, lite skav under armarna, benen och midjan och är stel i hela kroppen men mår ganska bra.
Var ute och gick i skogen idag som rehab. Funka bra.
Ska ner till gymmet nu.
Discogym står på schemat.