Då låg jag där igen med blicken mot en förhållandevis blå himmel och förbannade vårt klimat.
Är väldigt trött på den eviga halkan och isiga terrängspår.
Har släppt långkalsongerna, mössan och vantarna så kylan har lagt sig men om bara den fruktansvärda isen som försöker kväva moderjord kunde ge sig vore jag så lycklig.
Hittar nya spännande stigar att testa varje gång jag är ute och springer, men alltid likadant. Den blir nog bra till våren.
Surt, när det verkar som om den aldrig kommer.
Men jag är van vid att svära över saker, känns som om jag gjorde det hela min värnplikt, mina missioner, vintrarna och förmodligen i kalmar så det är väl lika bra.
Länge leve vintern.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar